LO

LO står för ”Landsorganisationen i Sverige” och är en av de centralorganisationer som organiserar den fackliga verksamheten i Sverige. LO agerar som en paraplyorganisation för de 14 medlems-förbund som ingår i organsiationen. De medlemsförbund som ingår i LO är Svesnka Transportarbetarförbundet, Pappers, Målarförbundet, Musikerförbundet, Kommunal, Elekrikerförbundet, Byggnads, SEKO, Livs, IF Metall, Hotell- och restaurang, Handels, GS ochInformation om LO Fastighets. För tillfället (2012) så heter ordföranden för LO Karl-Petter Thorwalsson och denne efterträdde Wanja Lundby-Wedin som satt som ordförande 2000-2012. Vidare så har LO sitt kontor på Norra Bantorget och organsiationen har ungefär 150 anställda. Motpart till LO i olika avtalsförhandlingar är ofta Svensk Näringsliv, som är LOs motsvarighet på arbetsgivarsidan. Denna typen av förhandlingar har dock minskat de senaste åren då LO låtit sina medlemsförbund i större utsträckning sköta sina förhandlingar individuellt. LO kan även samornda sina medlemsförbunds medlemsvolymer i exempel föräskringsupphandlingar. När det gäller försäkringar så har LO en lång tradition av att samarbeta med försäkringsbolaget Folksam. Totalt så har LO, via sina medlemsförbund, ca 1,5 miljoner medlemmar. LO är också tätt förknippade med Socialdemokratin i Sverige och delar ungdomsförbund med Socialdemokraterna samt har en plats i Socialdemokraternas verkställande utskott. Sedan 2008 är det även förbjudet för förtoendemän i LO att även vara medlemmar i det politiska partiet Sverigedemokraterna.

LOs historia

LO har en dryg 100-årig historia och bildades 1898. På den tiden fick var arbetarna mer eller mindre förtryckta och det fanns ett stort behov av en motpol till arbetgivarna som missbrukade sin maktposition. Resultatet av detta maktmisskbruk var att det var extremt låga löner, arbetsdagar upp till 16 timmar/dag, ingen semester och anställningstryggheten var obefintlig. LOs första krav gentemot arbetsgivarna var 8 timmars arbetsdag, 8 timmars vila samt 8 timmars fritid. Arbetsgivarna satte ofta stopp för arbetarna att organisera sig i fackföreningar och därför bildades LO som ett samordnade organ som kunde få mer kraft när fackföreningarna anslöt sig. Nedan finner du ett antal årtal av särskild vik för LO.

1898 – Bildandet av LO är ett faktum genom att  fackförbunden inom LOs område sammansluter sig
1902 – Det blir storstrejk för att få igenom den allmänna rösträtten. Cirka 120 000 arbetare strejkade.
1906 – Genom den så kallade Decemberkompromissen mellan LO och Sveriges arbetsgivarförbund (SAF) så får anstäälda rätt till att organisera sig på arbetsplatsen signera kollektivavtal gällande löner och anställningsvillkor. Samtdigt så får arbetsgiavrna en erkänd rätt att organisera och leda arbetet samt frihet att anställa och avskeda anställda.
1909 – Storstrejk inträffar när 300 000 arbetare slutar arbeta på grund av att SAF vill sänka lönerna. Strejken pågår en månad, därefter så är strejkassan slut och arebterna tvingas tillbaka i arbete igen. Detta bakslag gör att LO tappar nästan hälften av sina medlemmar.
1919 –  Detta är året då riskdagen röstar igenom den så kallade ”åtta-timmars-dagen”. Fortfarande så jobbade man dock 6 dagar per vecka.
1928 – En lag som heter Lag om om kollektivavtal lanseras.
1938 – Det historiska Saltsjöbadsavtalet mellan SAF och LO  tecknas. Detta avtal innebär exempelvis att dessa parter skall lösas av parterna själva, utan att blanda in regeringen.
1960 – LO ser till att särskilda kvinno-löner avskaffas.
1971 – Året då fyrtio-timmars-arbetsvecka införs.
1974 – Detta år kommer LAS, lagen om anställningskydd till.
1977 – Året då Medbestämmandelagen, MBL kom till.
1995 – Fackfröbundet Handels vinneren hisorisk uppgörelse med den amerikanska leksakskoncernen Toys r Us som tvingas till att teckna kollektiv-avtal.
2000 – Den första kvinnliga ordföranden tillträder i LO, Wanja Lundby-Wedin.